Flemish painter , 1554-Rome 1626 were brothers, both born in Antwerp, who were landscape painters who worked in Rome after earning papal favor. They are also described as painters of capricci (whims or fancies) or vedute ideate or veduta di fantasia, with typical rustic hills with a few ruins. Mattheus began work on several frescoes in Rome from 1570 onwards, and his work includes the Vatican's Seasons. Mattheus died young, and his brother continued his work around 1574. Paul, a student of Damiaen Oertelmans, painted frescoes such as the landscapes in the Casino Rospigliosi (Rome), and The Roman Forum, which showed this site for what it had become: a slum for squatters and pasture for livestock (so much so that the place was nicknamed Campo Vaccino, or "The Cowfield"). His masterpiece may be a fresco in the Clementine Hall of the Vatican. Paul also did engravings and small cabinet paintings on copper, some of which are signed with a pair of spectacles (a pun on the French word brilles, "spectacles"). Some of these were collaborations with Johann Rottenhammer, who according to a dealer's letter of 1617 painted the figures in Venice and then sent the plates to Rome for Bril to complete the landscape. He collaborated with his friend Adam Elsheimer, who he both influenced and was influenced by, on one painting.  Related Paintings of Paul Brill :. | The Stag Hunt | Paysage avec Saint Jean-Baptiste | Chasse au cerf | Paysage avec les pelerinsde'Emmaus | Paysage aux pecheurs |
Related Artists:
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Isaac Levitan
Russia.1844-1927
Antonietta Brandeis
(1849, Miskowitz (Czech: Myslkovice) - 1920), was an Austrian painter.[1][2] Select Museum Collections: Museum Revoltella, Trieste